Hej, mitt namn är Robin och det var jag som brukade blogga här förut, tyvärr så satt jag inspärrad i mitt rum i två månader med inget annat än läxor att göra.
Att livet alltid hinner ikapp är fan helt sant. Läxor har alltid varit något som jag har gjort när jag känt för det och av någon anledning har det alltid funkat, don’t ask me why. Men efter resan till Rom (Ja, jag vet. Hur fan kunde jag missa att blogga om detta…) så kom jag som sagt tillbaka till verkligheten. Jag trodde verkligen att jag hade grepp om allt som skulle göras men ack så fel jag hade.

Jag har haft ångest, på riktigt dessa två månader och kände helt enkelt att allt fick gå före bloggandet. Jag rev mig loss någon gång ibland för att bevisa för både mig själv och andra att jag fortfarande levde. När jag tänker tillbaka på mina studiestunder eller rättare sagt dagar, så kan jag inte annat än att tänka på mannen som Therese berättade om som överdoserade mat. Känns som det kunnat varit jag … dock inte med mat utan med läroböcker.